Jo, jag skulle ju berätta för er om min sjukdom. Men först måste jag berätta om en annan åkomma jag fick diagnostiserat för några år sedan.

 

 

Jag har sedan mååånga år tillbaka haft en hel del problem med depressioner, ångest och panikattacker. Jag har ofta klagat över trötthet, nedstämdhet och alltid känt mig trött. Vill sova mycket och har svårt att komma igång.  Läkarbesöken och psykologbesöken har avlöst varandra och jag har fått prova många olika antidepressiva mediciner som jag själv tyckt inte har hjälpt. Andra tyckte att jag blev stabilare, mer stillsam och lugn medans jag själv kände mig helt apatisk och inte alls som mig själv. Jag beslutade då att sluta med medicinerna, trots att läkare avråder från direkt avslut pga risken för självmordstankar man kan få när man ifråntar kroppen de ämnena som finns i medicinen. Det struntade jag i!

 

För de där antidepressiva fick mig att bli en rörlig grönsak rent ut sagt. Jag kunde äta, jobba och skita men var totalt död i mina känslor. Mina vänner kunde skratta bredvid mig, medans jag själv undrade: vad är det som är så kul? Det var verkligen en "utanför-kroppen"-känsla. Till slut, efter 4 år fick jag efter många tester, diagnosen ADD, började äta concerta och har aldrig mått så bra i mitt liv. Tidigare var hela mitt liv ett rent kaos. Ät -och sovtider var huller om buller, orkade ingenting allt som oftast, hade kraftiga humörsvängningar och fruktansvärd hjärtklappning och hemska panikattacker. Jag hade ingen struktur eller planering varken i skolan, på jobbet, i hemmet eller med hästen som jag hade då. Allt var rörigt! Och min själ var förstörd!

 

Concertan räddade mitt liv, jag orkade inte med varken mig själv eller livet innan! Nu kunde jag börja tänka klart, jag fick en lust till saker och ting och en jädra ork! Jag orkade gå upp på morgonen och uträtta saker under en hel dag och gå och lägga mig trött och nöjd. Jag tappade också under tiden 14 kg i vikt vilket var för mig helt underbart. Tills jag med hjälp av arbetsförmedlingen fick en arbetsprövning i ett stall med ca 20-talet hästar. Det var perfekt. Drömmen blev sann att få jobba med det jag älskar mest. Hästar!

 

Men efter en månad blev jag bara tröttare och tröttare i kroppen. Träningsvärken tog aldrig slut. Jag blev förvisso lite starkare för varje dag men ändå, musklerna var slut och jag orkade 4 timmar i stallet och ridning av två hästar, sen åkte jag hem och sov. Jag kunde glömma att hinna umgås med vänner eller familj. Kroppen värkte och jag började äta smärtstillande för att klara arbetsdagarna. Till slut sökte jag för detta, gjorde en radioaktiv gammaundersökning och fick diagnosen Graves/Basedows (giftstruma/hypertyreos). Det visar sig då att min Concertamedicin snabbt har framkallat kraftigare symtom och lett till att förvärra min dolda sjukdom.

 

 

Graves/Basedows är en överproduktion i sköldkörteln som orsakar förhöjd ämnesomsättning och hormonrubbningar och det ger en hel del symtom som tex trötthet, muskelsvaghet, oregelbunden vilopuls, humörsvängningar och viktförlust.

 

Ni kan läsa mer om sjukdomen här

 

Min sjukdom syns inte på utsidan. Jag ser frisk och kry ut men skenet kan bedra. Man kämpar på!

Jag hoppas att folk i framtiden har större förståelse för sådana här sjukdomar, som inte i grunden är en psykisk sjukdom, utan en sjukdom som är autoimmun, likaså diabetes. Den kan behandlas men komma tillbaka. Jag hoppas min försvinner snabbt. Jääävligt snabbt! 

 

Usch för de som har värre sjukdomar. All styrka till er <3

 

Kommentera gärna om ni har nån fundering eller kanske rent utav har samma sjukdom eller liknande bekymmer. Vi är ju trots allt inte ensamma va? :)