Nä, för såhär kan det också se ut :P Jag har nog min downperiod nu,när jag är extremt trött. Flyttade mig från sängen till soffan och hänger framför 4:an och "Helt sjukt" och dom pratar om stress. Man kan drabbas av långvarig stress oavsett samhällsklass och oavsett vilken sysselsättning man har.

Att hela tiden ha ett stresspåslag kan försämra immunförsvaret och ger en ihängande trötthet. Jag har utöver min ADD och Graves också ett stressyndrom. Igår fick jag ett brev på posten med en ny tid på Vuxenpsykiatriska och det känns skönt. I och med min Graves så fick jag sluta äta medicin för ADD vilket resulterade i ett stort steg tillbaka i mitt liv, fick börja behandla Graves och började må riktigt dåligt fysiskt istället vilket leder till stress och psykiska påfrestningar. Man vill bara vakna upp efter en god natts sömn, utan mardrömmar, utvilad, på bra humör, energisk och full av ork att uträtta saker. Så är det väldigt sällan...

Anders Timell berättar om hur han inte orkade svara i telefon eller att han inte orkade stötta andra och så, hur ensam han kände sig även fast han hade familj och vänner. Allt han säger känner jag igen mig själv i. När han stannade vid vägkanten, ringde sin bror och sa. Jag vill inte leva längre.

Man vill leva, men man vill bara fly. Och åter igen vill jag rikta detta till Er som tror att det handlar om att man vill fly från måsten och ansvar. Det handlar inte om det, det är hjärnan och kroppen som bara talar om för dig att du ska fly.

Har man någon livsvilja alls så hänger man i...om så för ett litet tag.

Tänkvärt?!
Finns det någon annan som känner igen sig så kommentera gärna.

Kram <3